Dimons 1-årsdag!

Om ungefär en timme är det den 7/7 och Dimon, Nando, Rocco, Ebba, Klara och Saga fyller hela 1 år. Tiden har gått fort. Fortfarande tycker jag att det var nyss kullen var nyfödd och man började planera inför valpen som skulle hämtas hem. Nu har Dimon bott hos oss i 10 månader och tiden har verkligen flugit fram! I början kändes det bara overkligt och underbart. Samtidigt som det var den perioden som var riktigt krävande.. det var ett evigt springande ut med lillen som skulle lära sig att göra behoven utomhus istället för inne. Allt var nytt både för oss och för Dimon. Nu såhär 10 månader senare känns allt bra och vi har lärt känna varandra ordentligt. Det känns som att de värsta "prövoperioderna" har passerat och vi kan sikta in oss på framtiden. Säkert kommer det gå lika fort till Dimons 2 årsdag och då kan man kalla honom för en vuxen boxerhane! Min lilla snorunge :)

Det enda som varit (och fortfarande är) riktigt jobbigt med Dimon är hans klåda och dåliga mage plus att han så lätt blir stressad bland andra hundar. Men vi jobbar hårt på att han ska kunna fokusera på oss istället för hundar som vi möter eller tränar med. Klådan kämpar vi med som vi gjort nu över halva Dimons liv. Vi tänker inte ge upp! Det ska bli bra en vacker dag :)

Imorgon på Dimons födelsedag kommer vi att åka till Gällivare och hälsa på fammo och springa runt i affärer. Dimon ska vara med fammo och hjälpa henne att sälja bröd i Gällivare centrum! Sedan ska vi fara och hälsa på Nando så bröderna får leka en smula på deras första födelsedag. Efter det är det nog dags för att åka hem till Kiruna igen så att Dimon får smaka på sin tårta innan det är dags att sova i sin nya BIA-bädd.

Idag har vi som vanligt promenerat efter elljusspåret. Långlinan på och belöningsväskan proppad med kyckling plus att handsken med snöret i fickan. Vi tränade inkallning med störning (en hund som kom mot oss) och stanna med hund som störning. Det gick helt perfekt! Trodde inte det men Dimon kom direkt när jag ropade trots den okända, mötande hunden! Likadant när jag bad honom att stanna, då stannade han utan att tveka. det beror helt klart på att vi numera tränar just inkallning och stanna extra mycket plus att belöningen jag har är jättebra.
Undrar just hur det hade gått om linan inte var på?