Hemma igen!

Igår kom vi hem från Masugnsbyn igen. Vi (jag) hade stora planer på att träna mycket lydnad och spår i två veckor men det blev inte riktigt som planerat.
De första tre dagarna var det hundläger som vi skulle ha varit med på men jag hann inte bli frisk från min gräsliga förkylning. Den första veckan blev riktigt seg. Vi vilade mest och tog det riktigt lugnt. Två viltspår hann jag lägga åt Dimon i byn. Han klarade dem bra tycker jag. Ena gången bar han till och med klöven en bit trots att den jag har är för stor och tung för honom. Måste såga den mindre..

Ytterst lite lydnad tränade vi. Har tränat desto mer inkallning när vi har varit på våra skogspromenader. Han är duktig att komma på inkallning om det inte är störningar i form av hundar. Så fort han vänder sig om mot mej klickar jag och belönar. Belönar alltid honom när han självmant väljer att komma till mej när han är lös. Det har gett resultat. Han kommer mer än gärna för att se om han får någon godbit eller lekstund hos mej.
Har haft långlinan på honom för det mesta eftersom han blivit väldigt modig nu i byn. Han är jätteduktig på att öppna dörrar och tar sig med lätthet ut från huset om han känner för det! Därför måste dörrar hållas låsta numera... Han har varit på några rymmarrundor när Yoda var i byn. Det är något speciellt med just Yoda, Dimon gillar verkligen honom.. synd bara att Yoda inte är lika förtjust i Dimon.

Synd att man skulle vara så förkyld när man hade chansen att vara och träna på lägret 3 hela dagar på raken :/ Men men, nu blev det så. Vi får börja träna nu istället när man börjatr friskna till.
Dimons svansstump har iallafall läkt jättefint nu och det börjar växa ut hår också. Han verkar inte alls störd över att det saknas några decimeter svans.. tur det!

Klådan är som den är.. kanske en smula bättre men långt ifrån bra. Han har klöst sig blodig framförallt på halsen och bakbenen flera gånger under tiden vi var i byn. Nu har han inte varit blodig på några dagar så kanske, kanske är det lite bättre för tillfället åtminstone.

Dimon har matvägrat i flera veckor, jag gissar att det berodde på hans dubbla kur antibiotika. Matvägran höll i sig några dagar efter antibiotikakurens slut också men nu verkar han äta med bättre aptit. Mager har han dock blivit. Hemskt att se revbenen och ryggraden! Vill göda honom men det måste få vänta. Han är nämligen dålig i magen också :/ Känns så tråkigt att det alltid ska vara minst ett problem med Dimons hälsa.

Alldeles snart är det 1-årskalas för Dimon. Det betyder att det snart börjar bli dags för HD och knä-röntgen... Hoppas verkligen att han åtminstone kan få bra resultat på höft och knän. Annars börjar det kanske bli dags att ge upp? Nej, nu ska jag inte tänka så!

Dimon är en lycklig liten boxer som verkar vara nöjd med livet. Det hade ibland kännts bra om han kunde prata så man får veta hur han egentligen mår.
Alldeles nyligt fick jag veta att ännu en av hans kullsyskon lider av klåda! Nu är det 3 från kullen på 6 individer som har klåda! Känns hemskt.. Men ändå skönt att ha flera att prata med som har samma problem med sina stackars vovvar.