Nu har Dimon (boxer) bott här i Kiruna i drygt 4 fartfyllda veckor. Vi hämtade hem honom från Skellefteå 2/9 -05 och han var ju såklart den snyggaste av alla valparna i kullen. Totalt orädd och tuff, gnällde inte en enda gång under den 50 mil långa hemresan! Tycker allt har varit allmänt roligt sen min lilla boxerkille flyttade in. Fast visst är det ju tungt också, speciellt eftersom han alltid vaknar vid 6-7 tiden på morgonen! Själv är man ju fruktansvärt morgontrött och det känns alltid lika jobbigt att gå ut i kylan och rasta lillen vid den tiden.
Men han är ändå helt underbar! En riktig soffliggare som helst inte sover i sin egen bädd utan kommer och lägger sig i famnen om man sitter på golvet. I famnen somnar han direkt men om han måste gå till bädden så är det väääldigt tråkigt att sova tycker han. I soffan ligger han med antingen husse eller matte mest hela dagarna om han inte jagar Katla (katt) förståss.
I början var Katla väldigt skeptiskt till Dimons närvaro men numera så jagar de varandra! Dimon ställer sig på Katla så fort han får chansen och han gillar att ta stora tuggor av stackars Katlas päls.. Ofta ser man Dimon stå och tugga på katthår. Ja, en månad har gått och jag hoppas verkligen att killarna kommer att lugna ner sig snart. För det tar på krafterna att vakta dem hela dagarna.
Fast Katla är ju en ovanligt svartsjuk katt som helst vill ha matte helt för sig själv, då är han riktigt nöjd. Den där lilla sprätten Dimon borde väl matte snart skicka iväg så man slipper honom, han äter ju ändå bara upp all min mat.. Oförskämd och korkad hund. Nåt i den stilen verkar Katla tänka.
No comments:
Post a Comment