Lydnadsträning och sol.

Vi har hunnit med en del sedan sist. Det har blivit vår här i norr till slut och vi kan numera vara ute och träna. Några sena kvällar har vi varit och tränat agility tills svetten runnit (iallafall på mej) och Dimon verkligen älskar att hoppa och springa fort! Nu klarar han den där öppningen med en pressenning som släpar efter som en slags tunnel. Vet inte vad den heter på agility-språk ;-) Tidigare var jag tvungen att stå på andra sidan och hålla upp presenningen så att han såg att det fanns en utgång på andra sidan. Vippbrädan är han skitskraj för eftersom den rör sig men kanske ska han våga sig på den här om ett tag.

Vi har börjat träna på spårmarkeringar lite lätt och det går hyfsat så länge ha får nåt gott i utbyte. Men han är ärligt talat inte så intresserad av dem ännu, vi får träna på!

Vi tränar nu på snabba lägganden och fotgående. Speciellt starter och halter har det blivit de senaste dagarna. Han har fått lättare att koncentrera sig utomhus men det är lätt att han blir distraherad om han hör en hund skälla eller liknande. Inomhus sitter fotgåendet väldigt bra men ute så är det en helt annan sak.

Inkallning tränar vi i två delar numera eftersom han oftast kommer snabbt in mot mej medan svängen runt kan bli vid och iland struntar han i den. Men nu går det bättre när jag delar upp momentet igen.

Igår var vi ut i skogen på en liten picknick. Hundarna sprang och hade skoj bland träd och stenar. Dimon hittade en fotboll som han blev kär i. Han retade Ewert med den men lilla Ewert hann ju förståss aldrig ifatt storebrorsan.

Idag är det visst mösspåtagning för studenterna. Var på stan med Dimon och det gick bra. Han söker kontakt mest hela tiden och jag får då belöna mest hela tiden också. Han brydde sig knappt om alla fulla studenter som gick i stora klungor och vrålade:.. för vi ska taa studeeeenten, för vi ska taaa studeeenten!

Till helgen ska vi lägga spår för nu syns det knappt till någon snö alls :-)

Den där vidriga klådan..

Ja nu har vi testat att bada Dimon med PROB-schampo en gång i veckan och olja in honom med PROB-oljan varje dag. Det fungerade de första dagarna men nu fungerar det knappt alls. Får återgå till att ge kortison varenda dag om inte mer. Han kliar sig som fan :-( Har börjat tänka i de trista banorna igen, kanske är det ändå bäst för gossen att få slippa eländet helt och hållet? Ska prata med vetten nästa vecka när Ewert ska få sin vaccination. Om nu inte klådan har släppt av kortisonet förståss. Hoppas! Min fina Dimon, hur skulle jag klara mej utan honom? Är det ens möjligt? Men det är ju bara människorna som får sörja och sakna om han måste få somna in, Dimon blir ju bara befriad från sin satans klåda egentligen. Men han är ju så ung och fin och go.....

Om vi slutar tänka på eländet för ett tag så måste jag få skryta (igen) om att Dimon är så duktig på hundmöten och har blivit så lugn och go. Jag klickar mej förbi varenda hund och Dimon får jättegott godis (leverpastej eller korv). Det går så himla bra och det känns som en stor lättnad!
Här om dagen så mötte vi en ung kille med sin schäfervalp i koppel. Så fort hussen fick syn på oss så beordrade han spänt den unga schäfern 'fot' och ryckte i kopplet. Schäfern kämpade på för att lyckas lyda sin husse men husse var visst inte nöjd. Antagligen visste inte hunden vad 'fot' betydde för så fort de passerat oss så hörde jag en smäll. Gissar att husse blev förbannad på sin hund, jag vågade inte kolla bakåt! Det var en sån stor kontrast för jag berömde Dimon hela vägen genom hundmötet och klickade och gav godis. Dimon skötte sig exemplariskt och var glad och kontaktsökande genom detta hundmöte medan schäfern mest var skraj och hussen var irriterad... Kändes så onödigt att hussen skulle vara så förbannad på sin stackars hund!

För några dagar sedan var jag och Dimon på en sen kvällspromenad och styrde då stegen mot Arctos hundskola. Dimon kände genast igen sig och sprang bort mot agilityhindren. Han verkade så glad över att vara tillbaka där så vi testade några hinder! Dimon var på huget, tror han skulle älska att träna agility igen :-) Jag måste bara fila på det här med konditionen ...

Hemma igen!

Nu har vi återvänt från byavistelsen. Dimon är nöjd, borta bra men hemma är det ändå bäst. Nu sover grabben och lär sova resten av dagen och större delen av morgondagen. Så brukar det alltid vara när vi varit i byn! Det är fullt ös för Dimons del när vi inte är hemma. Han busar, strosar, springer och busar och har det helt underbart kul! Han får vara ute så mycket han vill och bara såringa omkring på gården. Han smiter aldrig någonstans så man kan lugnt låta han spirnga och leka därute.
Vädret har varit uselt, snöat och regnat, så det blev inget spårande som det var tänkt från början. Lite lydnad har vi tränat, främst fot och inkallning och kontakt. Dimon blir väldigt flamsig och sprallig när vi är i byn så vanliga inkallningar när jag ropar kom så vill han inte alltid komma. Han vill springa för sig själv och busa och bära pinnar...

Dimon har haft kul och han ville helst inte följa med till stan idag. Han totalvägrade att hoppa in i bilburen utan sprang bakom en buske och stod och spiade på oss :-D Tillslut fick jag gå och hämta honom! Han är så gullig min lilla Dimon, han gör mest som han själv vill. Tur att han är lydigare här i stan, annars hade man väl inte kunnat ha honom lös ens.

När vi var i Vittangi och hälsade på Dimons "farmor" och "farfar" så blev Dimon bjuden på korv, lite grädde och annat smaskens som bortskämda barn brukar få. Dimon tycker att "faffa" är toppen som har så mycket gott att bjuda på utan att Dimon behöver göra nåt trick! Matte tycker att man kanske inte behöver ge såå mycket gotte i onödan ;-)