Saturday, December 30, 2006

Kärt barn har verkligen många namn..

Dimon med sin boll!


Lite frusen?


Dimon får nya smeknamn varje dag tror jag! Det finns så fantastiskt många namn man kan kalla Dimon för. Han passar i allt! Undrar om han ens vet vad han heter egentligen? Fast nog tror jag det, han lyssnar bra på sitt namn för det mesta.. ja när han känner för det ;-)
Tänkte skriva upp alla smeknamn Dimon har.. ja alla som jag kommer på just nu. Det finns nog 100-tals om man bara skulle skriva upp vartenda namn man någonsin kallat honom!
Okej, då kör vi:
Från början heter han Bodytalk's Cool As Heatwave. Kallas för Dimon.

Väldigt vanliga smeknamn: Dilån, Dajmen, Dimpen, Dimpen-Pimpen, Dirre, Dirmånd, Bulan, Dirmundo, Dajmkulan, Smigge, Smirre, Smigål, Tjecko, Smulan, Gulan, Driilånd, Drille, Gossen, Bliidån.. osv osv.


Mindre vanliga men ändå förekommande: Tjeckoslovakien, Tjappo (så hette våran gamla hund), Trudels, Döxxern, Struten, Pojken, Grabben, Sonen, Bubben, Bubblan, Gåsapågen, Tjockis, Dajmån, Snyggis...


Nya smeknamn: Pumpan, Fiffi, Smidde, Smillan

Igår var vi på två långpromenader minsann. Först på våran vanliga löspromenad i Tuolla som gick på sisådär 50-60 minuter. Var hem och slappade och sedan där vid halv 10-tiden på kvällen så gick jag och Dimon ut på en koppelrunda. Var tänkt att inte bli en så lång promenad men den slutade på 60 minuter. Det var jättevarmt att gå, jag ahde alldeles för mycket kläder på mej. Dimon var spattig och extra nyfiken på omgivningen av någon anledning. Han luktade och skulle kolla på allting så det var inte överdrivet kul att gå med honom... Fick stanna nästan hela tiden för att han hade för brottom i kopplet.. Men men, iallafall så hittade han en fotboll vid ett hyreshus och bet tag om den. Direkt gick det hål på den men Dimon blev desto gladare. Då fick han ju mycket bättre grepp om bollen när luften pyste ut. Han bar med sig den hela vägen hem (ca. 30 minuters prom). Han är duktig på att bära saker ibland!
Väl hemma så delade han fotbollen i 3 delar och försökte äta upp den. Då tyckte jag det började bli dags att avsluta bollens roliga men ack så korta liv här på jorden genom att kasta den i skräppåsen...

Idag ska vi passa på att promenera som vanligt och slappa hemma. Snart dags för nytt år också.
Ha de fint och Gott Nytt År från Dimon & c:o.

Wednesday, December 27, 2006

Snart är det glada 2006 slut!

Tiden har gått fort i år! Om bara några dagar så är det nyårsafton.. Det är alltid lika konstigt att skriva ett nytt år när man ska skriva datum. 2007 liksom..
Dimon verkar då nöjd med livet och är så duktig så. Igår körde jag lite tävlingsinkallning och det gick jättebra! Det är alltid lika roligt att träna något som man inte tränat på länge och se att det sitter som ett smäck ändå. Det liksom gror inne i Dimons huvud under tiden som vi inte tränar vissa moment. Helt underbart kul!
Han har blivit duktigare på att lyssna tycker jag, han fungerar så bra att ha lös också :-) Någon enstaka gång så lyckas vi passera andra hundar (i koppel) utan att Dimon drar. Ett stoort framsteg.

Vi hade en riktigt lugn och stillsam julafton med många julklappar och annorlunda julmat. Dimon fick en mjuk rugbyboll av fammo i julklapp men det var ingen höjdarkvalitet på den. Höll sisådär 5 minuter sen var det hål i den och en massa vadd hängde ut från Dimons mungipor! Ett grisöra och ett märgben slog vi in som kompensering och det gillades av gossebarnet ;-)

Idag ska vi åka en sväng till M-byn och hälsa på och kolla läget. Passar nog på att ta långpromenaden där eftersom det blåser stenhårt här i stan idag.

Gott Nytt År på er!

Saturday, December 16, 2006

Klådan är så gott som borta och Dimon är lugn igen.


Dimon är nu en harmonisk och glad jycke utan klåda. Han sover gott och han kan slappna av mycket lättare. Så skönt att slippa klådan, både för Dimon och för oss.

Det är ganska så kallt här idag, -15 var det när vi var ute på lösprommisen i Tuollaskogen. Dimon klarar ändå kylan bra som tur är. Han får ha sitt varma täcke på sig i bilen och om det är kallare än -15 ute.

Vi är lite dåliga med träning just nu. Varje dag gör vi ju något för att aktivera honom tex genom godissök och massa lek och bus. Vi tränar en del på trix också och lite lydnad. Vardagslydnad blir det ju att man tränar varje dag utan att tänka på det. Men vi ligger lite lågt nu, Dimon är nöjd ändå! Längtar tills det blir vår/sommar igen så man får spåra, Dimon älskar verkligen att spåra. Han struntar till och med i andra hundar om han får upp ett spännande spår.

Nu såhär i kalla vintern så får Dimon leta godis i snön och springa efter snöklimpar. Han gillar snön fast han har så lite päls!

Det har blivit glest mellan uppdateringarna här på bloggen de senaste månaderna. Det beror på att det inte finns mycket att skriva just nu. Vi tar det lugnt mest och gosar hemma i värmen. Hoppas på att vi ska komma igång med träning på vårkanten igen. Gissar att vi får mer motivation nu när Dimon äter kortison igen och är lugnare.

Monday, December 11, 2006

Kortison livet ut?

Ja det verkar så i nuläget. Vi var till veterinären idag igen och fick höra att vi måste göra något åt Dimons klåda så att han kan få leva ett drägligt liv utan klåda. Antingen så får vi ge kortison livet ut eller fundera över om vi ska ha kvar honom. Det kändes hårt att höra men det är förmodligen sant.
Veterinären sa att han ser ut som en riktig allergiker, sår lite här och var, kliar sig runt ögon och mun, tassar och ben, bröstet, halsen och armhålorna..

Så nu ska han få kortison resten av sitt liv ser det ut som. Och hellre dte än att hans ka lida av sin klåda. Kosttillskotten vi gett har inte visat någon förbättring trots att vi gett Kalk och Immun + fiskolja i 6 månader. Aloe vera har vi gett i lite mer än 1 månad och det har heller inte hjällpt. En liten stund såg det ut som att dte hjälpt liiite men nu är klådan hemsk igen. Så nu ger vi kortison och kosttillskotten får han så länge det räcker, nån månad tror jag. Sen ger vi upp med tillskotten. Har kontaktat två andra veterinärer för att få visa upp honom för någon annan också ifall det skulle vara så att det finns något annat alternativ än kortison eller avlivning.

Låter dystert men det känns skönt att få börja med kortison igen eftersom Dimon då slipper klia sig och blir mycket mer harmonisk. Skönt också att slippa ge antibiotikan för han har varit helt usel i magen de här 20 dagarna av antibiotikakuren. Nu kommer allt bli bra igen :-) Ja förutom att han måste äta medicin. Men det är det värt, vill ha kvar våran lilla gosse!

Friday, December 01, 2006

Längesen sist..

Vi har slöat till lite väl med uppdaterandet av bloggen tyvärr.
Här händer i och för sig inte så mycket för tillfället. Dimon kliar sig som vanligt och äter nu antibiotika mot hudinfektionen som han får när han hela tidne kliar sig. Han tvingas ha på sig tratten i princip dygnet runt utom när vi är ute eller tränar/busar inomhus. Utan tratten så klöser han sig i ansiktet tills det blöder. Speciellt runt ögonen som det numera nästan inte finns någon päls kvar. Ser ut som att han har vita glasögon! Det känns så grymt att ha på honom tratten hela tiden och han ser verkligen olycklig ut i den. Men såren i ansiktet måste få läka och pälsen måste få en chans att komma tillbaka.

Antibiotikan måste han äta i minst 10 dagar till men jag gissar att det blir förlängt med 20 dagar för han är fortfarande sårig och trist i pälsen. Förutom antibiotikan så får Dimon sina vanliga kosttillskott + aloe juice. Vet inte om det blivit så mycket bättre, lite kanske men inte mycket.

Våran gosse har blivit keligare! Han vill alltid vara nära och gosa eller leka. Är väldigt följsam när han är lös och lyssnar så bra på stanna och kom. Numera använder vi mest selen istället för halsband och då drar han helt plötsligt knappt alls. Han är underbar att promenera med för det mesta. När vi möter hundar tvingar jag honom att gå bakom mej så vi slipper bråka. Försöker att totalignorera honom när han vill fram till hundar, har ju tidigare blivit arg på honom men det har ju inte hjälpt det minsta. Tror snarare att det ökat hans vilja och stress när han ser andra hundar! Han förväntar sig att matte ska bli konstig när han ser en hund.. så nu gör jag precis tvärtom mot vad jag brukade göra. Låtsas som att vi inte alls ser någon hund och promenerar vidare. När han går fint och inte drar mot den andra hunden så får han massor av beröm och så busar vi en liten stund. Tror det kommer bli bra med hundmöten tillslut :-)